En kommentar till den svenska debatten efter valet och den högerextrema diskursen om ”importerat röstboskap”, av Tobias Hübinette — 18 september 2026

Den 13 september ägde de svenska riksdags-, region- och kommunalvalen rum. En rödgrön mitten-vänsterallians ledd av Socialdemokraterna och dess partiledare Magdalena Andersson vann med en knapp marginal på endast omkring 50 000 röster. Ulf Kristersson, som efter valet 2022 hade bildat en högerkoalitionsregering som var beroende av Sveriges extremhögerparti Sverigedemokraterna (SD), har nu avgått. SD skiljer sig från de flesta andra extremhögerpartier i Europa genom att ha nazistiska och fascistiska rötter snarare än högerpopulistiska sådana; 2022 blev partiet det näst största partiet efter Socialdemokraterna med 20,54 procent av rösterna.

I det här valet förlorade SD — som nästan hade fördubblat sin röstandel i varje val sedan partiet först kom in i riksdagen 2010 — för första gången mark i ett riksdagsval och fick 17,5 procent av rösterna. Därmed förlorade SD också sin ställning som Sveriges näst största parti, en position som återtogs av Kristerssons liberalkonservativa parti Moderaterna. Eftersom Kristerssons koalitionsregering hela tiden har varit helt beroende av SD — som då var större än Moderaterna — har SD kunnat förvandla Sveriges tidigare generösa migrationspolitik till EU:s mest restriktiva migrationslinje.

SD lyckades dock inte skärpa reglerna för erhållande av svenskt medborgarskap förrän i slutet av Kristerssons mandatperiod, då ett medborgarskapstest infördes. Som en följd av det blev omkring 150 000 vuxna invandrare nya svenska medborgare mellan 2022 och 2026. Det stora flertalet av dem är utomvästerländska invandrare, främst från Afrika söder om Sahara och SWANA-regionen, och sannolikt till övervägande del arabisktalande och muslimer — ett statistiskt faktum som nu har blivit ett hett omstritt ämne i eftervalsdebatten.

Redan under valrörelsen sade SD:s mångårige ledare Jimmie Åkesson i den avslutande partiledardebatten i tv, två dagar före valet, att muslimer mycket väl skulle kunna avgöra utgången — och att det i så fall skulle vara första gången som invandrare gjorde det. Det är väl belagt att utomvästerländska invandrare och deras barn genom åren i hög grad har röstat på Socialdemokraterna, och delvis även på Vänsterpartiet, Sveriges före detta kommunistparti.

I takt med att det blev allt tydligare att Anderssons rödgröna allians hade vunnit valet, om än med knapp marginal, började flera ledande SD-politiker förklara nederlaget med att peka på de 150 000 nya svenska medborgarna och hävda att deras röster hade avgjort utgången och att Socialdemokraterna hade ”importerat” muslimska invandrare. En radiointervju med den ökände SD-politikern Kent Ekeroth blev viral efter det att han beskrivit dessa nya, i första hand icke-vita, arabisktalande och muslimska väljare som ”röstboskap”. Flera andra ledande SD-företrädare, såsom Tobias Andersson, har också upprepat detta starkt rasifierande språkbruk och kallat de utomvästerländska invandrar”röstboskap” samt påstått att Socialdemokraterna en gång ”importerade” dem för att bli framtida väljare för partiet.

Det stämmer att många, kanske de flesta, utomvästerländska invandrare tenderar att rösta på vänsterpartier runt om i Europa. Men föreställningen att de svenska Socialdemokraterna medvetet har ”importerat” icke-vita och muslimska invandrare enligt en hemlig masterplan för att utnyttja dem som ”röstboskap” är inget annat än en variant av konspirationsteorin om folkutbytet.

När detta skrivs har dessutom även företrädare för Kristerssons eget parti Moderaterna återgett denna nedvärderande extremhögerdiskurs — till exempel riksdagsledamoten Fredrik Kärrholm — och det står klart, om man läser mellan raderna, att en del SD-företrädare till och med ifrågasätter utomvästerländska invandrares rätt att få rösta i framtida val. Den stora rädslan är att det svenska högerblocket aldrig mer ska kunna vinna ett val på grund av de invandrare som Socialdemokraterna anklagas för att ha ”importerat” som ”boskap” som en del av en ondskefull plan. Bitterheten över att ha förlorat valeti i kombination med högerblockets oförmåga att attrahera utomvästerländska invandrarväljare, har tillsammans skapat en paranoid stämning av konspirationsteorier inom den svenska extremhögern — en stämning som bådar illa för framtiden i ett redan hyperpolariserat och splittrat land.

Tobias Hübinette är en svensk forskare inom kritiska ras- och vithetsstudier som har bevakat och följt extremhögern ända sedan 1990-talet.

Den här texten är en översättning av en artikel som ursprungligen publicerades på engelska på Left Renewal Blog.

Om inget annat anges publiceras originaltexter och översättningar framställda av Left Renewal Blog Collective under en Creative Commons Erkännande-IckeKommersiell-DelaLika 4.0-licens. Återpublicerat och översatt material omfattas fortsatt av licensen och villkoren för sin ursprungliga publicering.