Vi samlas idag i London i ett läge där Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina fortsätter att ödelägga städer, arbetsplatser och samhällen. Varje dag medför nya missilattacker mot bostäder, skolor, sjukhus, tågdepåer och energiinfrastruktur. Miljontals arbetare är på flykt; tusentals har dödats på sina arbetsplatser; hela regioner utsätts för ockupation, förtryck och påtvingad ”russifiering”.
Ändå har inga ukrainska socialister, fackföreningsmedlemmar, feminister eller HBTQ+-aktivister bjudits in för att tala vid denna konferens. Våra röster – rösterna från dem som gör motstånd mot imperialismen, kämpar för social rättvisa och lever i detta krig – saknas.
Att lägga ner våra vapen innebär nederlag
Konferensens inbjudan uppmanar människor att ”lägga ner sina vapen och höja våra löner”. För ukrainska arbetare är detta inget alternativ. Om vi lägger ner våra vapen är vi besegrade.
Ockupation leder inte till fred – ockupation innebär massgravar, bortförande av barn, deportationer och krossande av oberoende fackföreningar och av det civila samhället.
En fredspolitik som glömmer dem som utsätts för angrepp är ingen fredspolitik alls.
Ett folkligt motstånd – och en kamp för social rättvisa
Detta krig har karaktären av ett folkkrig. Över en miljon ukrainare tjänstgör i försvarsmakten; ytterligare miljoner håller landet igång – järnvägsarbetare, sjuksköterskor, arbetare inom energisektorn, lärare, frivilliga. Varje dag hör arbetare av sig till oss om drönare som de måste finansiera genom crowdfunding, kollegor som dödats på jobbet, obetalda löner och krigets nedbrytande påfrestningar.
Ukrainska demokratiska socialister och fackföreningsmedlemmar kämpar på två fronter:
– Mot den ryska imperialismen, som försöker utplåna vårt land och krossa våra rörelser
– Mot den inhemska nyliberala politiken, som försvagar arbetstagarnas rättigheter, privatiserar offentliga tillgångar och undergräver krigsansträngningarna genom att lägga bördan på vanliga människor medan oligarkernas förmögenheter förblir orörda.
Vi förkastar både imperialism och åtstramningspolitik. Vi kämpar för ett fritt, demokratiskt och socialt rättvist Ukraina.
Till den internationella vänstern och fredsrörelsen
Alltför många progressiva krafter betraktar fortfarande världen genom föråldrade glasögon och föreställer sig USA som den enda imperialistiska makten och Ryssland som ett offer. Detta synsätt kan inte förklara varför Ukraina fortsätter att göra motstånd även när det amerikanska militära stödet dras tillbaka. Det kan inte förklara varför arbetare, feminister, HBTQ-aktivister och socialister i Ukraina i helt överväldigande grad stöder motståndet.
Att motsätta sig vapenleveranser till Ukraina i ”antimilitarismens” namn lämnar oss försvarslösa. Det är inte solidaritet – det är ett svek.
Hur verklig solidaritet ser ut
Vi uppmanar alla som deltar i konferensen idag att:
– Ställa sig på de ukrainska arbetarnas, fackföreningarnas och de sociala rörelsernas sida som gör motstånd mot invasionen och kämpar för demokratiska rättigheter.
– Stödja militärt och humanitärt bistånd som gör det möjligt för Ukraina att överleva och försvara folket.
– Motsätta sig nyliberala reformer som undergräver arbetstagarnas rättigheter och det sociala skyddet i krigstid.
– Kräva en rättvis fred – en fred som bestäms av ukrainarna själva, inte påtvingad av Trump, Putin och stormaktsavtal som belönar aggression.
Extremhögern i Storbritannien, USA och på andra håll är Putins försvarare. Ett nederlag för Ukraina skulle stärka fascister och auktoritära krafter överallt.
Ukrainas motstånd – vår arbetarrörelses överlevnad – stöder kampen för demokrati och social rättvisa över hela världen.
Uteslut inte de ukrainska rösterna.
Kalla inte ockupation för ”fred”.
Ställ er på Ukrainas sida. Ställ er på de ukrainska arbetarnas sida.
Snizhana Oleksun är ordförande för rådet i den ukrainska demokratisk-socialistiska organisationen Sotsialnyi Rukh (Sociala rörelsen).
Den engelska originaltexten till detta öppna brev publicerades först på webbplatsen för Ukraine Solidarity Campaign. Denna svenska översättning, av Jan Czajkowski, publicerades först på Facebook.
More content from this blog
- Aleksandr Dugin i Indien: En ambassadör för antidemokrati, av Kavita Krishnan – 5 december 2024
- Iranier och israeler uppmanar till vapenvila och diplomati – 16 juni 2025
- Ett krig med många namn, av Antti Rautiainen – 2016
- På första maj tänder jag ett ljus för de tystade och fängslade saudiska arbetarna, av Hana Al-Khamri – 1 maj 2025
- Buenos Aires transrörelse tar kampen mot Milei, av Jon Weman – 26 februari 2025